Idag åkte jag och lämnade Dixie hos hennes fästman Mysak. Jag kan inte säga att det verkade särskilt lovande från start men det gör det ju sällan... Dixie gömde sig i diskstället och Mysak satt nedanför på golvet och sjöng, men inte fina serenader utan mer brutala toner, hmmm....
Vi får väl se hur det går. Hoppas kan man ju alltid iallafall!
Tack Annette för att du kunde ta emot oss, fredagskväll och allt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar