4 veckor idag!

Jag hade hoppats kunna fota kattungarna lite mer under påskhelgen när man var hemma och ledig men en magsjukebacill (på mig) satte stopp för det dessvärre.... Nu kommer ett par nya bilder på 4-veckorsdagen iallafall.
Jag har provat att introducera lite välling för ungarna men det verkar inte särskilt intressant. Dixie och Molly kastar sig däremot över fatet så det verkar ju vara väldigt mumsigt trots allt. Lite roligt såg det ut när lillkillen istället med bestämda steg (nåja) gick fram till skålen med torrisar och började sätta i sig dem!

Dixie & Molly gillar vällingen

Mums, mums!

Utanför boet

Idag tog kattungarna sina första steg utanför boet. Det gick på lite darriga ben men de var välldigt nyfikna på världen så snart är det nog full rulle.

3 veckor!

Idag fyller småttingarna 3 veckor. Killen väger nu 352 gram och tjejen 306.

Man märker väldigt tydligt att de nu börjar vara med mer på noterna. Inte så de svarar på tilltal precis men de tittar och lyssnar iallafall när man pratar med dem. De har också blivit mer nyfikna och har börjat kika ut från bolådan så det är nog bara en tidsfråga innan den första har vågat sig på att klättra ut från boet.

Puss, puss

Ungarna blir verkligen bara sötare och sötare för varje dag som går. Man är tvungen att pussa på dem stup i ett när man tar upp dem!



Tyvärr verkar inte det uppskattas lika mycket av kattungarna än så länge utan de skriker mest i högan sky tills mammakatt kommer till undsättning.


Nu har ögonen öppnats ordentligt även på tjejen så hon börjar bli riktigt gullig. "Farmor" Anneli (S*Zemlan's helig birma) tror att hon är en blåsköldpadda och faktiskt är det ju lite grå ton över nosen. Hoppas det blir så!

Bättre och bättre dag för dag...

Vi kan se!

Med lite assistans lyckades vi ändå få till en bild på båda ungarna! Ögonen har nu öppnat sig på båda två, fast fortfarande bara lite på "trekvart" vilket gör att de just nu ser rätt knäppa ut. ;-)

Skaffat barnflicka

Döm om min förvåning ikväll när jag lyfter av locket på bolådan och där inne ligger Molly och ungarna!

Dixie kom sen och la sig i godan ro utanför boet och verkade tycka det var utmärkt att ha fått en "barnflicka".

När jag tog ungarna och började väga etc (och de som vanligt skriker i högan sky) blev Molly lika orolig som Dixie och ville hämta tillbaka dem. Nu ligger de allihop därinne i transportburen och trängs och alla hjälps åt att slicka varann.

Jag får väl låta henne hållas ett tag men ha koll så hon inte är i vägen när de vill äta. Just på den punkten är det nog bäst att Dixie får sköta sig själv.

Idag är vi 2 veckor!

...och de vill inte vara med på bild!

Kattungarna är nu 11 dagar och båda har passerat 200 gram. Den ena, som jag är ganska säker på är en brun kille, är hela tiden 10-20 g över den andra i vikt. Den andra skulle kunna vara en tjej, men det är jag inte lika säker på. ;-)

Det är inte lätt att fota dem fast de är så små. Man lägger ner dem bredvid varann och vips har de börjat kravla iväg åt varsitt håll...
Snart kommer nog ögonen att öppnas. Det har börjat litegrann på killen som synes.

Och så var de bara 2...

Idag förlorade vi den andra lillkissen också. Vi försökte med stödmatning och det såg ut att gå bra men vikten gick bara mindre och mindre. Det var som den inte kunde ta till sig näringen. Skönt ändå att det fick gå snabbt istället för att förlänga det hela ytterligare. Men ändå...SORG!

Nu måste vi försöka fokusera på de två som lever! De blir idag 1 vecka. De har ökat i vikt precis som de ska, och beter sig precis "som vanligt". Jag hoppas verkligen det får fortsätta så!!

Hoppet är det sista som dör

2 av ungarna fortsätter att öka bra i vikt men lilla minstingen hade tappat ännu mer idag. Den är nu ungefär hälften i vikt av de andra. Ändå verkar det vara gott gry i den; kravlar och piper och snuttar på mammakatt. Jag försöker stödmata emellanåt för att den ska få i sig lite extra näring men det är inte så populärt. Lite går förhoppningsvis ner iallafall. Jag hoppas verkligen att den orkar kämpa på och överleva. Ju fler dagar som går desto jobbigare blir det ju om det skulle gå illa... Tyvärr gör oron att det inte är så roligt att hålla på och fotografera och visa upp som jag brukar, men än så länge är de ju fortfarande bara i "råttstadiet" så det kanske inte gör så mycket. En gissning är iallafall att de andra två är pojkar. De börjar få lite färg på öronen så jag skulle tro att de blir bruna. Vi får väl se längre fram om jag har gissat rätt...

Två upp, en ner

‎2 av ungarna ökar bra i vikt men den tredje tappar på samma sätt som den som dog. Hoppas inte det ska bli samma sak med den här. Fast än så länge verkar den ändå pigg, om än mycket mindre än de andra. Inser att jag varit väldigt förskonad vid tidigare kullar. Jag har ej haft kull så ofta men det har alltid gått bra och jag har aldrig förlorat någon unge, inte heller behövt stödmata etc

Sorg

Säg den lycka som varar... I morse låg en av ungarna till synes livlös och den gick ej att rädda. Det är första kattungen jag förlorar och även om jag hela tiden varit medveten om att sånt här kan hända som kattuppfödare så är det ändå så oerhört sorgligt när det sker. Ändå är det väl bättre att det händer så här tidigt innan de har hunnit bli några personligheter, men ändå...det känns tungt.

Fabulous four

4 små småttingar. 2 är lite större och 2 är lite mindre. Jag tror att det är de förstfödda som är de stora, de har ju lite försprång med ätandet, men säker är jag inte eftersom jag inte vägde och märkte dem direkt. Jag vet ännu inte vad det är för kön på dem. Dixie är väldigt mammig och beskyddande och blir mycket orolig om jag tar en unge alltför länge så jag låter bli det, jag tycker det är viktigare att de får lugn & ro.