Dixie kom sen och la sig i godan ro utanför boet och verkade tycka det var utmärkt att ha fått en "barnflicka".
När jag tog ungarna och började väga etc (och de som vanligt skriker i högan sky) blev Molly lika orolig som Dixie och ville hämta tillbaka dem. Nu ligger de allihop därinne i transportburen och trängs och alla hjälps åt att slicka varann.
Jag får väl låta henne hållas ett tag men ha koll så hon inte är i vägen när de vill äta. Just på den punkten är det nog bäst att Dixie får sköta sig själv.
Idag är vi 2 veckor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar